Ni kanske vet att jag pluggar till lärare. Utbildningens slut börjar närma sig. En del av undervisningen kallas VFU- verksamhetsförlagd utbildning- nästan som praktik. Just nu har jag VFU under en period på fem veckor. Det innebär sjukt tidiga morgonar (upp kl 4.45), pendling samt mycket spännande och konstiga dagar. De innehåller det mesta och ingen är den andra lik. Efter examen ämnar jag undervisa på gymnasienivå men kommer även att ha behörighet till högstadiet. Den skola jag nu besöker är ett högstadium.

Jag har under den senaste tiden varit ganska missnöjd med mitt yrkesval. Nu, när jag är på praktik, känns det mycket bättre. Det känns väldigt rätt. Mina drömmar om eget företagande har inte försvunnit utan de finns fortfarande. Skillnaden är att jag antagligen kommer ha ett alternativ som jag trivs bra med. Jag blir nog nöjd med mitt liv i framtiden om jag arbetar som lärare (särskilt på exempelvis IT-gymnasiet).

Jag har inte sådan lång tid kvar på min utbildning innan examen. Jag börjar nu oroa mig för mina kunskaper. Jag menar inte ämneskunskaperna. Jag vet att jag kommer klara dem. Nej, jag oroar mig för det ”sociala”. Hur jag ska vara med andra, hur jag ska reagera vid olika tillfällen, hur jag ska lösa konflikter och andra problem. Jag försöker studera hur lärare på VFU-skolan uppträder, men det är ganska svårt att studera lärarna och processerna eftersom jag har kastats in i skolvärlden och bara ska vara kvar i 5 veckor. Antingen så har jag missat inledningen (av ett problem), får se planen men missar resultatet. Eller så kanske jag ser inledningen men inte hinner att se uppföljningen.

Jag är också nervös för alla styrdokument, forskning, regler, lagar och idéer som ska föras samman inom ramen för undervisning. Hur ska man kunna ta hänsyn till ny forskning, tidigare pedagogers idéer, läroplanen och andra styrdokument- samtidigt? Det känns som ett pusslande där någon bit ibland saknas. Jag antar att dessa problem ligger i mitt huvud och man bli klokare och lugnare när man börjar arbeta som lärare.