För drygt en vecka sedan beslutade Europadomstolen att Italiens skolor ska ta bort de krucifix som finns. Detta har i stor grad upprört italienarna. Anledningen till att de ska tas bort är av hänsyn till barn av andra religioner samt ateister. Kritiken består främst av argumentet att krucifixet är en symbol av religionen som är en stor del av Italiens historia.
Kvinnan som tog initiativet till detta är ursprungligen från Finland men italiensk medborgare. Hon har under en längre tid kämpat för att hennes barn ska kunna få en sekulär skolgång.
Om jag vore en troende kristen, så skulle jag inte kräva krucifix i skolan. Jag är väl medveten om att det finns folk från andra religioner och varför skulle just min religion representeras? I Italien är kyrka och stat sedan 1984 separerade i teorin genom revisionen av Lateranfördraget från samma år. Italien har ingen statsreligon. Det är därmed helt okej att ha kors på privata skolor och sjukhus, men inte på offentliga platser.
Paradoxen, som jag ser det, ligger i lagarna och besluten. Europadomstolen har beslutat att krucifixen ska bort. Men i Italien finns det lagar som gör krucifixen i skolorna obligatoriska. Eftersom domstolen inte kan upphäva nationella beslut borde ju dessa gamla lagar från 20-talet fortfarande gälla. Eller kan det vara så att Europadomstolens beslut gäller eftersom vi pratar om lagar och inte domar/beslut? Men om det är så att beslutet inte gäller, vad gnäller de då över? Istället för att kritisera Europarådet lägger italienarna i stor utsträckning skulden på deras invandrare. Det är invandrarnas (mest muslimernas) fel att krucifixet nu inte får vara kvar. Trots att det var Europadomstolen som tog det beslutet.
För mig är tro främst något man har inom sig. Visst representeras den av symboler och handlingar, men en symbol utan tro har ingen mening. Om det är väldigt viktigt för dig att ha kors i din närhet, varför bär du inte ett om halsen, har ett radband i fickan eller på backspegeln i bilen? Du kan fylla dina väggar hemma med krucifix. Men en skola är en offentlig plats. Italien har ingen statsreligion. Svårare än så är det inte.