I onsdags åkte jag och C som bekant ner till Göteborg. C hade en konferens/utbildning där och jag fick följa med.

Jag hade planerat att sitta i parker om dagarna, skrivandes i min anteckningsbok. Jag skulle äta sallad och dricka Loka på en filt. Det blev inte så.

Onsdag, torsdag och fredag innebar regn, regn och mera regn. På lördagen regnade det inte. Istället var det storm. Till slut övergick stormen i regn. Endast söndagen hade någorlunda acceptabelt väder för en helg i mitten av juni.

Jag shoppade, åt gott, fick skavsår, var på Liseberg, hade en fot som svullnade, jag twittrade, jag lunchade ensam, besökte några museum, badade i jacuzzi och svettades i en bastu.

Trots vädret och mina stackars fötter (svullnaden har ännu inte gått ner) hade jag en trevlig långhelg.

Innan denna resa var det 11 år sedan jag satte min fot i Göteborg. Det var under en klassresa i slutet av nian. När jag var liten var vi i Göteborg ungefär en gång vartannat år pga att mina föräldrar hade bekanta där. Min uppfattning av Göteborg var att det var en stor stad. Inte en storstad, men åtminstone en stor stad. Nu, när jag besökt staden i ”vuxen” ålder inser jag hur liten den är. Jag lägger naturligtvis ingen värdering i detta, men jag kan inte låta bli att tycka sånt här är intressant.

Hur man som liten uppfattade saker och hur man som vuxen ”skriver över” dessa uppfattningar och ofta menar att man som äldre, med alla erfarenheter man samlat på sig verkligen förstår hur saker är.