Jag känner mig så himla duktig och har tagit tag i min träning efter en lång vinter som varit mycket stillasittande. Jag har ungefär tränat regelbundet i fem veckor nu och har faktiskt ätit ganska bra också. Jag vill inte vara för hård mot mig själv dock för jag vet att jag tappar allt då. Så jag låter mig själv äta gott när jag vill men försöker äta enligt tallriksmodellen de flesta dagarna i veckan i alla fall. Förstår inte vad det är som egentligen är så svårt, man mår ju så bra av att röra på sig och för en gång skull känns det som att det är just det som driver mig. Ingen hets om bikinisäsong, ingen våg eller något måttband. Bara jag och mitt eget mående. SÅ viktigt. Varför prioriterar man inte sig själv för?